Men vad är problemet med att dela opp det i grus sykling och terrängsykling? Varför ska de nödvändigtsvis kallas samma sak?

Hvorfor skal det skilles??? Jeg kjøpte min første sykkel (Spesh Stumpjumper) med Birken 2008 i tankene, men så sent som i år har den vært på stitur i Eiker til tross for at sykkelstallen min har blitt kraftig utvidet siden da. Den er ikke optimal til å herje på blåsti, men hadde jeg bare hatt den ene sykkelen, så hadde jeg jaggu sykla "terreng" med den.

Nei, hva er problemet med å dele opp stisykling i grusstisykling, gresstisykling, stisykling på jordbunn, stisykling med minst 40% røtter, stisykling på glatte røtter, stisykling på ...?

Dette har vi diskutert opp og i mente her før. Søk etter tråden "Hva er sti?". I bunn og grunn er det ikke sykkelen som setter begrensning for hva man kan sykle, men når man tross alt har to hovedtyper sykler beregnet for utendørs tur- og konkurransebruk er det jo kanskje kjekt å holde seg til de to definisjonene; landevei og terrengsykling?

Jag tror det skulle vara bra med tanke på diskusioner runt för lite terräng i terräng ritt och att det skulle göra det mer attraktivt för klubbar som vill laga ritt i terrängen att laga ritt i terrängen då de inte behöver jämföra sig med grus ritt med tanke på antal deltagare.

Möjligt men när en del egentligen skulle vilja sykla racer eller cx på en del ritt så kanske inte dagens oppdelning är helt optimal?

Et eller annet sted var det snakk om en gradering av terrengritt, med ulike vanskelighetsgrader. Det kunne vært veien å gå i stedet for å jåle det til med å kalle det grusritt og stiritt, alt etter hvor mye eller lite røtter og stein man må rulle over. Så kunne folk stilt med sin Nakamura 2012-modell på Grad3-rit dersom man følte for det. Andre kunne polert kranken sin og fargematchet stem på harde livet. Terrengsyklister er vil alle for det

Er det oppdelingen som er feil? Eller er det folks evne til å henge seg opp i hvilket redskap man skal bruke som er på bærtur? All den tid en arrangør/et forbund vil sette slike begrensninger, og folk er villige til å følge dem - vær så god. Det er like fullt hvilke ritt som drar deltagere som er problemet. Nordmenn - ulik alle andre menn - vil ha grusterrengritt. Og det får dem. De strømmer til. Det selges sykler som bare julig som er tilpasset dette. Fordi det er det nordmenn vil. Så la dem holde på da. De er ikke mindre terrengsyklister enn "oss", de bare sykler en annen type terreng.

Jeg har aldri hørt en landeveisproff bli sur og begynne å disse en tursyklist bare fordi de rittene tursyklisten stiller opp i ikke i det hele tatt samsvarer med hvilke strabaser proffen utsetter seg for. Boasson Hagen ser ikke ned på andre landeveissyklister bare fordi de ikke sykler 4000 høydemeter i ett ritt, lizzom.

Denne grus vs sti-diskusjonen er fullstendig tullete og på grensen til patetisk. Folk sykler. Bedre kan det ikke bli. Å misjonere for å få folk ut på "sti" når de er lykkelige på grus, og så se ned på dem når de ikke føler det samme som man selv føler, er bare latterlig. Den Spanske Inkvisisjonen.

Det har i alla fall inte jag gjort. Jag tycker däremot att det är synd att det inte finns så många terräng ritt där man syklar på stiar.

Varför dela opp sykling överhuvudtaget? Varför inte kalla allt sykling och ibland köra wm på landevägen och ibland som downhill?

Du trenger ikke å gjøre deg dum selv om noen er uenige.
Inndelingene som eksisterer i dag fungerer ganske så utmerkede, sleng ut en poll så ser vi hvor mange som faktisk er interessert i en hysterisk mengde med inndelinger.

Hvorfor i det hele tatt skille trøsykkel fra motoriserte utgaver? Hvorfor i det hele tatt skille kjøretøy fra hverandre?

Jeg tror de fleste her inne er enige i at det er synd det ikke finnes flere DELTAGERE på ritt som sykles på sti. Der må jeg jo si at også du glimrer med ditt fravær de rittene på sti som jeg kjenner til her i Trøndelag. Trøndercupen, f.eks.

Problemet er ikke at det ikke finnes ritt, "problemet" er at det ikke finnes deltagere. Nordmenn flest(TM) vil helst sykle grusritt. Så enkelt er det. Lev med det.

Har du behov for hjelp?

DET er vi enige i! Hvordan gjør du noe med det? Jeg skal ikke whine på et forum i alle fall, men være med på å arrangere ritt neste år (også) som forhåpentligvis pirrer nysgjerrigheten på "grussyklister" såpass at de stiller på noe utenfor komfortsonen uten at det nødvendigvis medfører livsfare.

Det var väldigt vad den kommentarer verkade ha resulterat i reaktioner.

Om det är helt oppenbart att sykling på nestan bara grus är terräng sykling och att dagens oppdelning altså är perfekt så borde man väl kunna gå ett steg längre och kalla att sykling?

Det är så att jag tror att en del oppdelning kan vara bra och ncf har ju också lagt in krav på vilka ritt som kan vara med i nc och jag tror nm. Då är väl inte steget så väldigt långt till att göra samma oppdelning också i andra ritt.

Presisering: NCF har satt krav til arrangement som vil ha NC-status (og NM). At kravene er diskutable er noe helt annet.

Jag tänkte tex på diskussionen som har varit runt marka tråkket här på forumet ett par gånger. Rittet har väl haft en 200-300 deltagare men en hel del folk verkade tycka att det var för lite och en stor klubb som tvk borde i stället laga ett ritt med flera deltagare. Lösningen var självklart att laga en enklare löypa.

Det jag tror att en oppdelning i namn kan medföra är att inte alla ritt behöver jämföras med de stora grus ritterna och deras antal utövare.

200-300 är nog helt ok för ett ritt som går i terrängen i trondheim. De största norska ritten som går i terrängen har väl runt 500 deltagare.

Om tex tvk vill arrangera ett ritt som går i terrängen och får 200-300 deltagare så borde kanske de flesta vara förnöjda med det och man skulle kanske slippa en del diskusioner och ändringar av löypa för att ordna en helt annan typ av ritt.

Möjligt att detta är helt fel men det är i alla fall så jag tänker.



Det är flera orsaker till att jag inte har syklat ritt på många år, bland annat skader och brist på ritt jag tycker verkar roliga. Angående just tröndercupen så tycker jag faktist att det är för dyrt att betala 300 för att sykla 30-40 minuter. Jag hade kunnat tänka mig att vara med på marka tråkker i år men droppade det när de tog bort så gått som alla roliga partier av löypan.



Så väldigt många maraton ritt med en stor del roliga stiar finns det inte runt trondheim eller i hela Norge.

Jeg er jo absolutt ikke uenig med deg, men føler argumentet ditt her ikke er bra. Det har nemlig vært en omlegging som jeg ikke vet om du har fått med deg; Markatråkket ble i år lagt om til "grusrittet" og Markathriller'n ble "stirittet". Hvor mange deltagere TVK må ha for å arrangere et ritt kan ikke jeg svare på. Kanskje Egil kan? Uansett er det begge deler å velge i her i byen fortsatt.



Hvis du melder deg inn i en klubb, så støtter du også mulige arrangører av stiritt. Og du halverer startkontigenten. Siden kontigenten du oppgir inneholder 150 kroner i engangslisens er det kanskje litt feil å si at prisen for å delta er 300 per ritt? Det er det for de som ikke er klubbmedlemmer med lisens. Og du kunne sikkert vært med på Markathriller'n i stedet for tråkket, jmf. over.

Marathonritt og XC er to forskjellige ting. Å legge et marathonritt til så godt som bare sti er det vel ikke mer enn tre-fire ritt i Norge som gjør (Bukkerittet, Terrengsykkelrittet, Å i Heiane og Ultrabirken, noen fler?)? At det ikke er Marathonritt med masse sti her oppe er jo nettopp et utslag av hva som trekker folk. Siden folk ikke vil være med i klubber, må de betale engangslisenser. Da vil de gjerne sykle lengre ritt siden de vil ha mest mulig for pengene (kjenner du deg igjen?). Mange av de lengste rittene i Norge er enklere grusritt (Birken, Nordsjørittet, Grenserittet, Pilegrimsrittet, Sykkeleneren, Garborgrittet, Markatråkket (fra i år av)) og sikkert en haug til. Det krever personell og frivillige for å arrangere slike ritt. De kommer fra klubber. Som må ha medlemmer. Og inntekter for å arrangere ritt som koster penger å arrangere.

Som Stig sa her i en post lengre oppe - jeg skal heller ikke syte på nettet, men forsøke å gjøre noe med det. Derfor blir det Barteby Classic neste år også. Og fastrides håper jeg. Hva gjør du?

Umiddelbart kommer jeg på disse, som har mye til veldig mye sti: Å i Heiane, Terrengsykkelrittet, Bukkerittet, Vestmarkrittet, Montebellorittet, Drammensrittet, Molde Challenge, N3-Norefjellrittet, Ultrabirken.

Det er jo ikke så verst, så mulighetene fins der for dem som vil prøve seg...

Helgøyatråkket, Terningrittet (så og si bare sti)og Elgtråkket (siste halvdel bare sti, minus noen km på grus) må også nevnes for de som ikke syntes Ringsaker og Elverum blir for langt unna! Varlitråkket nord for Trysil er også et ritt med stor andel sti.

Nå er det muligens bare Helgøyatråkket som kan regnes som marathon, da de andre har vinnertider på 1 time til 1.20.

Denne diskusjonen har vært oppe mange ganger og jeg synes den fremdeles er tullete. Det fungerer fint slik det er i dag. Det vil ikke bli flere deltakere på rittene om vi begynner å x antall rittkategorier. Det eneste man egentlig har behov for er at arrangører legger ut en løypeprofil med en enkel oversikt over hvor stor andel av forskjellig underlag det er i løypa. Det holder i massevis som grunnlag for folk til å vurdere om rittet er noe for de.

For en arrangør er det realitetene som teller, ikke hva man kaller rittet. Om Birken ble kallt "Grusritt" i terminlisten ville ikke spilt noen som helst rolle for TVK, og neppe for deltakerne heller. Markatråkket ville ikke fått flere deltakere for det, og det ville ikke vært enklere for TVK å arrangere rittet.

Når det gjelder Markatråkket så er vel sannsynligheten for at TVK forsetter med rittet ganske liten. På grunn av området løypa går i er dette et ritt som er svært krevende å arrangere og antall deltakere og inntektene står ikke i forhold til det arbeidet som kreves for å få gjennomført rittet. At rittet ble arrangert i fjor var kun grunnet at noen forbarmet seg over det og tok på seg jobben.

Det at du velger å ikke løse helårslisens er naturligvis ditt valg, men det er en dyr måte å gjøre det på om du har tenkt å sykle mer enn noen svært få ritt.

Og det er faktisk en del ritt med terreng i Trøndelag, og resten av landet også. Det er som Hæ skriver kun deltakerne som mangler. Og hadde det vært flere deltakere på rittene som er hadde det også helt sikkert blitt enda flere ritt.

[*Det er en stund siden denne tråden faktisk handla om Nakamura 2012, men skitt au...*]

Enig. Men en rittkategori jeg gjerne skulle sett mer av, er Super-D. Jeg veit det blei forsøkt på Hafjell for noen få år siden, men oppslutninga var dårlig. Jeg tror likevel at den rittformen, altså hovedsakelig nedover på sti, kunne tiltrukket seg også dem som ikke definerer seg som typiske rittsyklister. Nesten som en mellomform mellom klassisk rundbaneritt og fastride.

Problemet med et ritt som har mye sti og mange deltagere er jo at dess flere deltagere på "stiritt" desto mer gjørme og skit blir det.. Jeg syntes det er skikkelig gøy og sykle sti på trening, men på ritt syntes jeg stiene i sommerNorge stort sett er gjørme hull. Så da tar jeg heller til takke med mer grus på ritt og sykler heller mere sti på trening.

Kan faktisk ikke huske et ritt i sommer som hadde en morsom og forholdsvis tørre stipartier..

[quote=Lars Kan faktisk ikke huske et ritt i sommer som hadde en morsom og forholdsvis tørre stipartier..

[/quote]

Det er vel fordi det regna i hele sommer...?

Super-D eller Enduro som det vel kalles på kontinentet er noe som kan apellere til en god del stisyklister som orker å sykle litt lenger enn 5 min av gangen og liker nedoverbakker

Jag vet att om jag betalar ett par hundre kronor i medlemskap i klubb och betalar 500-600 kr i lisens så slipper jag engångslisenen. Möjligt att jag skulle behöva kjöpa klubbklär också. Problem är att detta blir en del dyrare än engångslisensen om jag bara vill vara med i något eller någre ritt.

Markathrillern kan ju vara ett ritt men jag är nog fortfarande lite ambivalent till det. Det är ju inte snakk om mycket grusvei och asfalt men inte heller mycket ren sti. Det är i alla fall klart den ritt löypan jag likar mest av ritten som gått i trondheim de senaste åren.

Det passade dock inte att vara med i år.




Problemet är väl for min del att det inte är så många av de där rittena som ligger i någorlunda nära där jag bor men ok möjligt att det finns en del ritt.



Men du tror inte att förventningarna till antalet deltagare när klubben arrangerar ett viss type ritt spelar någon roll om rittet anses vara en succe eller inte?

Vad med marknadsförings verdiet av att ett ritt som terrängsykkelrittet* skulle kunna kalla sig norges största terrängritt? Jag tycker att det är synd att ritt som jag inte skulle kalla terräng ritt är de som kallar sig de största terrängritten.

*Jag vet inte vilket ritt som går på stiar som är störst.

Hvis du ikke sykler flere ritt i løpet av en sesong enn at det blir billigst med engangslisens da tror jeg antallet terrengritt i Trøndelag er mer enn stort nok til å dekke behovet ditt.




Helt sikkert, men de forventningene er nok uavhengige av hvor mange rittkategorier man har å velge mellom i terminlisten.

Jag gillar inte att sykla runt runt. Vilka maraton ritt i trøndelag har en relativt stor del som går på sti?



Varför ska det vara det? Om det finns grus, terräng och rundbana att välga mellan så borde väl förväntningarna på ett terräng ritt med tanke på deltagare vara mindre än för ett grus ritt?

De aller fleste arrangører er i stand til å vurdere hvor mange de kan forvente uavhengig av om de har flere rittkartegorier å velge blant når de skal legge inn rittet i terminlisten. Å lage flere kategorier gjør nok ingenting fra eller til. Mitt inntrykk er at det fungerer utmerket som det gjør i dag.



Og at du ikke liker å sykle flere runder er jo synd for deg, for vi som liker det har det utrolig moro med å sykle runde på runde med teknisk sti.

Det er nesten slik at jeg oppfatter deg slik at du nå klager over mangelen på maratonsykkelritt med stifokus i Trøndelag. Dersom det hadde vært tilfelle kunne du ha gjort noe med det selv gjennom å arrangere. Jeg tar selvsagt feil.

Super-D slik de arrangeres i USA har en litt annen karakter enn de temmelig grove enduro-ritta i Europa. Enduro er stort i flere mellom- og søreuropeiske land, med egne cuper, stjernestatus på de beste rytterne og det hele. Mégavalanche er kanskje den mest kjente konkurransen.

Hvis du ikke gidder å oppsøke de bra arrangementene som faktisk finnes, har du ikke så mye å klage på. Det er ganske mange som kjører mer enn en halvtime for å komme til start på et ritt de liker.