Vi kjenner Tavell best som Birken-vinner og speaker på arenaen i Rena, men nå har den joviale svensken som bor i Oslo satt seg nye mål. Lederen av onsdagsløpegruppen på Bislett Wicked Wednesday trengt et nytt og hårete mål for å opprettholde motivasjonen. På søndag står han på startstreken i VM i X-Terra på Hawaii.
– Nu har det gått 8 år sedan jag slutade raka benen, klä mig i lycra och få panik bara för att jag inte fick sova mina 9h. Nu är livet annorlunda men mer intressant på många sätt, jag fortsatte att vara aktiv men utan något större mål än att vara snabbast i kompiskretsen och att inte få ångest när jag såg mig själv i spegeln, skriver philip Tavell om sin egen opplevelser av å trenge et mål å trene til.
– Det tog 18 år innan jag hittade fram till en sport där jag ville ge mig hän och se hur duktig jag kunde bli. Innan dess hade jag svårt att bestämma mig för vad jag ville hålla på med, i tonåren hade jag till och med svårt att ta mig till fotbollsträningen 2 gånger i veckan. Men sen hände något.
Jag blev introducerad för cykling och att det blev just mountainbike var en slump, det skulle lika bra kunnat bli tennis. Min första tävling var det en studie kompis som lockade med mig på, det lät spännande så det vara bara att köpa en cykel. Det gick katastrofalt om man ser i resultatlistan, jag blev varvad 2 gånger av vinnaren och speakern hade plockat ner målområdet när jag kom i mål med en delad känsla. Delvis förnedrad av de andra men jag hade slagit mina två kompisar som bröt tävlingen så gissa vem som var kung i bilen på vägen hem.
På den vägen är det och redan nästa tävling gick det bättre och resultaten blev bara bättre och bättre. 11 år senare och 9 av dem som proffs tog jag beslutet att avsluta min idrottskarriär samtidigt som jag avslutade universitetet. Jag kom till stadiet där jag inte ville vara så egoistisk och fokuserad som krävs för att bli bäst i världen, jag var sugen på afterwork, skidsemester med kompisar och slippa få skav efter 5h i sadeln i snöblandat regn.
Da det inte längre räckte för att jag skulle tycka det var intressant att träna, insåg jag att jag behövde ett personligt mål igen utanför mitt professionella yrkesliv. Och vad kan då vara bättre än att sikta på ett stort mål och något som får mig att rysa lite och fokusera igen. Jag fick upp ögonen för tävlingsformen XTerra och deras avslutande VM på Hawaii. Att få åka till Hawaii på semester och samtidigt tävla i VM verkade som ett perfekt mål. När det målet var klart fick jag direkt känslan ”vad håller jag på med nu?” ska jag nu satsa på mig själv igen och börja va egoistisk. Det kändes inte rätt att bara göra det för mig själv så jag kommer att starta en insamling tillsammans med organisationen Right To Play, de jobbar för att fler barn ska skapa tolerans, respekt och självkänsla genom lek och sport. Mitt aktiva liv har gett mig enormt mycket och nu skulle jag vilja ge tillbaka något.
Nu har jag rakat benen igen, kvalat och åker västeröver i oktober.
